Runt 2019-2020 hittade jag en vacker klänning helt täckt av broderier. Inte hade jag någon aning om att klänningen 2025 skulle flytta till USA… Här är berättelsen om Palestina-klänningen!
Året var typ cirka 2019-2020. Jag hade nyss pluggat Design & Kläder A-B. Jag beundrade en studiekamrats etniska klädstil – specifikt en klänning täckt av broderier. Inspirerad av detta så försökte jag hitta en egen.

Efter en del letande så hittade jag till slut en svart second hand-klänning i en webbutik – täckt från topp till tå av broderier. När jag fick hem den var plagget tyvärr för litet men jag kunde inte riktigt med att skiljas ifrån det. Istället påbörjade jag ett arbete med att omsorgsfullt laga de trasiga broderierna som fanns på den gula plattan mitt fram.

Mysteriet med klänningens ursprung
När jag köpte plagget så saknades information om ursprung. Därför började jag försöka reda ut varifrån det kom. Det här var innan jag hade koll på Google Lens så jag frågade runt i grupper på Facebook och i kyrkan där jag var volontär – eftersom många där var från mellanöstern-området där jag trodde att klänningen härstammade.
Jag fick många olika bud och gissningar men aldrig ett definitivt svar. Ingen kände igen det helt och hållet. Jag gav upp hoppet om att någonsin hitta ett svar.
Tills en dag i oktober 2024 då en bekant till mig hörde av sig. ”Jag tror plagget är palestinskt”, skrev hon och skickade mig länken till en Instagram-sida. Så fort jag såg bilderna så insåg jag att ja – det är ett palestinskt plagg. Mitt i ett pågående krig där det palestinska folket utsätts för ett folkmord så hade jag ett av deras plagg hemma hos mig.
Att göra en remake av ett kulturellt plagg
När jag fick veta varifrån plagget kom hade jag redan påbörjat ett arbete med att göra förändringar av plagget för att göra det mer bärbart. Det hade alltid varit min tanke – att bära det. Efter att ha fått reda på ursprunget så kändes det viktigare än någonsin att slutföra arbetet. Ett så vackert och viktigt plagg ska inte hänga i en garderob och samla damm, det ska leva och prata, prata för sitt folk.

Eftersom jag visste att jag skulle gå på Slow Fashion galan under hösten så kändes det självklart att detta plagg skulle vara basen för min outfit. Läs mer om outfiten
Det kan absolut finnas många åsikter om att göra om ett plagg av den här typen men mitt mål har alltid varit att behandla plagget på ett respektfullt sätt. Därför har jag försökt att göra så liten påverkan på broderierna som möjligt men att göra om formen.
Mejl från en okänd…
Ett par veckor innan Slow Fashion-galan så kom plötsligt ett mejl.
”Hej, jag heter Nour och jag har sett en bild på att du kanske har ett palestinskt plagg. Jag bedriver just nu ett arbete med att samla ihop palestinska plagg och textilier och undrar om du kan tänka dig att skiljas från plagget.” Ungefär så stod det. Jag funderade en kort stund men insåg nog i samma stund som mejlet kom att det här plagget var aldrig mitt att äga, det var mitt att låna.
Sagt och gjort – någon vecka efter Slow-fashion-galan så packade jag slutligen ihop min klänning (numera långväst) och skickade iväg plagget till USA. Jag har sedan fått meddelande om att Nour och hennes familj blev otroligt glada och rörda över att se plagget och över att kunna bevara det inför framtiden.
En (svensk) palestinsk Thobe
Nour kunde i alla fall berätta för mig att plagget kallas Thobe. Thobe är ett traditionellt palestinskt högtidsplagg som används vid bröllop. Unga flickor börjar ofta arbeta på det till sin bröllopsdag och ofta ärvs plagget från mor till dotter. Utifrån den gula plattan fram så bedömde hon att plagget är från Betlehem och vid leveransen så kunde hon också se att plagget är gjort före 1948, det vill säga nästan ett antikt plagg.
Jag kommer nog alltid känna ånger över att jag hann göra om plagget från sitt originalskick men jag är glad för att jag tog många bilder på det och att jag verkligen gjorde mitt yttersta för att behålla de delar som kändes viktigast. Det känns fantastiskt att ha fått låna detta plagg ett tag men ännu mer fint att plagget äntligen har fått återvända till någon som behöver det – sitt eget folk.
Plagget bär på så sätt också spår av sitt tidigare liv. Ett plagg som medskapats både av en palestinsk och en svenska kreatör.


