Hösten 2017 tog jag tjänstledigt för studier för att studera på kursen Design och Kläder A vid Umeå universitet. I slutet av september 2017 tog jag beslutet att säga upp mig och fortsätta studera. Här kan du läsa mer om min kollektion och även se en film från slutkollektion för Design och kläder A.
Design och Kläder A
Hösten 2017 började jag studera Design och Kläder A vid Umeå universitet.
Vi var ett 15-tal studenter från början som tillsammans valde att studera saker som sömnad, mönsterkonstruktion, skissteknik, idéprocess och mycket mer. Det var otrolig lyxigt att få ägna så mycket tid åt mitt intresse. Jag kan varmt rekommendera både A-kursen och B-kursen. Läs mer om Design & Kläder
Den senare halvan av kursen bestod av en fördjupning där varje elev skulle göra en kollektion utifrån ett tema. Vi fick mycket tid till själva designprocessen med research, skiss och tester av olika slag.
Ilskan mot kroppshat som motivation
Det tema jag valde var Komplex – som i kroppskomplex. De senaste åren hade jag blivit allt mer medveten om de snäva kroppsidealen. Jag började se hur många människor (inklusive jag själv) som på grund av idealen hatar sina kroppar. Jag började följa kroppspositiva konton vilket fick mig att börja se på kroppar på ett nytt sätt. Plötsligt blev kroppshatet väldigt tydligt.
Enkät visade sanningen om kvinnors kroppskam
Som en del av min research så gjorde jag en enkätundersökning i ett syforum. Undersökningen gjorde det väldigt tydligt att nästan alla kvinnor oavsett storlek eller ålder har samma komplex: mage, höfter och rumpa. I princip fanns det ingen kroppsdel som ingen kvinna hatade.
Kvinnorna svarade att de aktivt valde bort plagg på grund av sina komplex. Det gäller exempelvis plagg som var korta eller tajta. Jag ställde frågan om vad som skulle behöva hända för att de skulle våga bära dessa plagg så va svaret gemensamt: gå ned i vikt. I princip ingen svarade att vi behöver förändra kroppsnormerna. Och istället för att vända det mot de ansvariga så valde kvinnorna att vända sig inåt med ett eget kroppshat.
Jag studerade också de så kallade modeexperternas stilråd. Där finns en idé om att alla kroppar går att kategorisera som en geometrisk form eller en frukt och att det styr hur vi ska klä oss. Enligt detta så skulle jag klä mig i enbart svarta och mörka kläder och undvika stora mönster.
Jag inser att jag vill jobba mot kroppsskam
Min research gjorde mig ledsen men också arg. Arg över att så många kvinnor känner på detta sätt och förnekar sig själva kläder av rädsla för negativa konsekvenser. Denna ilska var också det som sådde ett frö i mig – att trotsa kroppsnormerna. Min kollektion skulle inte dölja kroppar utan ha fokus på midja och de delar av kroppen som kvinnor skäms för. Jag valde därför klädmodeller som inte tjocka kvinnor traditionellt vågar bära – en kort klänning, en ärmlös klänning och en byxdress.
Material
Som den Retrohoarder jag är använde jag mig naturligtvis av tyger från äldre tider. Samtliga tyger är i bomullssatin och kommer från Tampella/Marjatta Metsovaara. Nedan ser du ett filmklipp från modevisningen.

